Räcket som ett barn på två år ska stoppas av och som ska se rätt ut i tjugo år: hur ett altanräcke väljs mellan glas i aluminiumstolpar, spjälor i stål eller aluminium, smide och trä i olika utföranden, vad varje material kräver i infästning, underhåll och pris, vad barnsäkerhet innebär i praktiken – öppningar, klättring, höjd, grind – hur glasräcket hålls rent och vad det gör med vind och utsikt, hur metallräcket målas eller förzinkas och hur träräcket byggs så att det inte ruttnar i ändträet, och hur räcket kan bytas på en befintlig altan
Uppdaterad 11 september 2026 · Altan Huddinge
Altanen står klar, och räcket är det som återstår – och det som syns mest. Ett glasräcke ger utsikt och vindskydd och kräver putsning; ett spjälräcke i aluminium kräver ingenting och ser ut som ett spjälräcke i aluminium; ett träräcke är billigast, passar de flesta hus och ska målas. Och med barn i huset är räcket ett skydd innan det är något annat: öppningar under tio centimeter, inget att klättra på, en grind som stänger sig själv vid trappan.
Här går vi igenom materialen, barnsäkerheten, glaset, metallen, träet och bytet av räcke på en befintlig altan.
Begär kostnadsfri offert →Materialen
Glas: härdat och laminerat glas på åtta till tio millimeter i stolpar av aluminium med klämfästen, eller i en kanalprofil längs altankanten utan stolpar – klart, frostat eller tonat; utsikt, vindskydd, inget underhåll utom putsning, dyrast. Aluminium: färdiga system med stolpar, handledare och lodräta spjälor i pulverlackerat aluminium i vitt, grått, svart; underhållsfritt, lätt, modernt. Stål: spjälor eller ramar i varmförzinkat eller målat stål, tåligt, tyngre uttryck. Smide: handsmidda spjälor och ornament, tidstypiskt på äldre hus, målas. Trä: stolpar, handledare och spjälor i tryckimpregnerat, lärk eller målad furu, billigast, passar de flesta hus, målas eller oljas. Komposit: spjälor i komposit på aluminiumstolpar, träliknande utan underhåll. Blandningar: trästolpar med glas emellan, aluminiumstolpar med träspjälor.
Barnsäkerheten
Byggreglerna för räcken där barn vistas: höjd minst nittio centimeter vid fallhöjd över en halv meter, öppningar högst tio centimeter mellan spjälor, under räcket och mellan räcke och trall, och inga vågräta delar mellan tio och åttio centimeters höjd som ett barn kan klättra på – vilket utesluter vågräta stållinor, liggande ribbor och glas med en vågrät list i mitten. Lodräta spjälor och helt glas är de säkra. Grinden vid trappan ska stänga sig själv med en fjäder eller ett självstängande gångjärn och ha en spärr ett barn inte når; den är den detalj som glöms. Handledaren ska vara greppbar. Räcket ska tåla att ett barn hänger i det och en vuxen lutar sig – infästningen i bärlinan är det som avgör.
Glaset
Glasräcket ger utsikt från altanen och sittande, och det stoppar vinden så att altanen används på blåsiga dagar; det visar smuts, pollen, fingeravtryck och regnränder och putsas som ett fönster några gånger per sommar – tonat eller frostat glas visar mindre. Glaset i stolpar med klämfästen är enklast att montera och byta; glas i kanalprofil ger en helt ren linje men kräver att profilen sitter helt rakt. Härdat laminerat glas håller ihop om det går sönder; enbart härdat splittras. Vinden som stoppas av glaset skapar turbulens bakom, och ett glasräcke på en altan som är högt uppe kan ge drag från oväntat håll – en spalt under glaset släpper igenom lite luft och minskar det. Glasräcket är det som ser modernt ut, och på ett äldre hus med snickerier ser det ut som ett tillägg.
Metallen
Aluminiumräcken levereras pulverlackerade i standardkulörer och håller kulören i tjugo år utan underhåll; skador i lacken bättras med lackpenna. Stål ska vara varmförzinkat – doppat i zink – och därefter pulverlackerat om det ska ha kulör; målat stål utan förzinkning rostar vid svetsar och kanter på några år. Smide i järn målas med rostskyddsgrund och täckfärg och ses över vart femte år. Metallräcken monteras med stolpar i fotplattor som bultas i bärlinan eller i en förstärkt regel med genomgående bult – aldrig bara i trallen – och fotplattan lyfts från trallen med en distans så att vatten inte står under den. Handledare i trä på ett metallräcke ger värme i handen.
Träet och bytet av räcke
Träräcket byggs så att vatten inte står i ändträ: stolparna i 95 x 95 med avfasad topp eller en stolphatt, spjälorna med avfasad överkant, handledaren med fall och överhäng över spjälorna så att den skyddar dem, underliggaren en bit över trallen så att spjälorna inte står i vatten; allt i tryckimpregnerat klass AB eller lärk, målat med täckfärg i tre strykningar eller oljat. Stolparna bultade i bärlinan med två genomgående bultar. Ett träräcke som byggs så håller tjugo år med målning vart femte. Byte av räcke på en befintlig altan: det gamla räcket skruvas bort, bärlinans kant kontrolleras med kniv, nya stolpar bultas i bärlinan – på samma ställen om den är frisk – och det nya räcket byggs; två dagar för en normalaltan, och det är det byte som ändrar altanens utseende mest per krona.
Altanräcke
- Glas för utsikt och vind, aluminium utan underhåll, trä billigast
- Öppningar under 10 cm, lodrätt, 90 cm, självstängande grind
- Härdat laminerat glas, spalt under mot turbulens
- Stål varmförzinkat före lack, fotplattor med distans
- Trä: avfasade toppar, handledare med överhäng, bult i bärlina
- Byte av räcke på befintlig altan: två dagar
Så ser det ut i Huddinge
Villorna i Stuvsta, Snättringe, Segeltorp och Glömsta från sjuttiotalet med altaner som fått nya trädäck får räcken i aluminium eller trä med lodräta spjälor och självstängande grind, och där byter vi räcket på befintliga altaner på två dagar. Kedjehusen i Trångsund, Skogås och Vårby med små altaner får glasräcke för utsikt utan att ta plats. Fullersta och Huddinge centrum har äldre villor där träräcken i husets kulör passar.